Ljust i horisonten

Blev bländad igår på vår kvällspromenad i vårt nya lilla samhälle. Solen var på väg ned och lyste rakt i ögonen så jag sänkte blicken instinktivt. Men något fick mig att höja den igen och trots att jag inte såg något på grund av det starka skenet, så tog jag fram kameran och fotade. Det blev kanske inte den mest proffsiga bild som många av er tar, men när jag tittade efteråt så såg jag hur vackert det var. Idag på morgonen har jag filosoferat på detta och visst är det så att omständigheter kan få oss att titta ned och värja oss från det som tycks sticka oss i ögonen, situationer tycks vara oöverstigliga och bekymrande. Men höjer vi blicken och vågar se omständigheten i ögonen så kanske, kanske det är så att det i själva verket visar på en ny väg och en ny möjlighet som kommer att betyda något nytt något bättre någonting bra!

en framtid och ett hopp.....