Från idag så beslutar jag enhälligt att jag får ha julmusik på, i alla fall på jobbet... Min syster undrade lite förstrött på fejjan här om veckan varför hon blev rörd av julemusiken? Joo kan undra det jag med, för visst tåras ögonen vid vissa fina sånger. Är det måhända längtan efter något som vi inte har? eller är det en påminnelse om tiden då vi var barn, helt bekymmerslösa och när vi vaknade till en pyntad julafton?
Minns att jag njöt så oerhört och kunde sitta och titta på granen hur länge som helst närstan i förväntan att kulorna och skulle börja leva. Minns det upp dukade bordet och allt gott mor hade fixat och donat med. Men jag minns också den julafton när jag på ett sätt vaknade upp och inte kände på samma sätt som tidigare år. Minns också att jag vid något tillfälle kom på mor med att stå med tårarna i ögonen av trötthet. Nu många år sedan kan jag känna igen mig där. Så underbart roligt fixa och göra det så mysigt för familjen men också tröttheten. Kanske man kan skala av lite av förväntningarna och bara njuta och bara vara och passa på att vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar