Bråttom

Såg en statusuppdatering på Facebook här på morgonen, jag skulle mycket väl kunna ha skrivit den själv, men nu jag hajade till lite. " Onsdag snart fredag :) " löd uppdateringen. Javisst underbart och så härligt med fredag men varför har vi så bråttom?  Vi skall se framåt men måste vi hoppa över dagar? Nu kanske statusuppdateraren har något jättetrevligt som händer på fredag, hoppas det! Eller är det för att fredagen för många av oss innebär ledig helg och vila? Är det så att vi inte orkar med vardagen? Har vi tappat livsgnistan i att arbeta och möta arbetskamrater, arbeta med våra händer. Men tiden går ju så fort ändå att vi kanske skulle samla modet och börja se varje stund som en gåva som ett tillfälle att faktiskt leva Just nu Just här.... Har du jobbat dig slut så ta en titt i almanackan och raderar det som du inte måste göra. Om det är så mörkt att du inte orkar se stunden Nu som en gåva så uppmanar jag dig varmt och från hjärtat att berätta det för någon, berätta för någon som kan hjälpa dig! Gud är där mitt i nuet även om du inte brukar knäppa dina händer för att bedja så prova... Han är där...