Allt under kontroll

... Bara lite stryka skjortor och packa ned lite kläder, sedan beger vi oss till årets händelse! Sitter med färgtoning i håret och hoppas att den felköpta färgen inte blir lika orange som det ser ut just nu... Hur kunde jag? Men nu är det gjort och det är bara att vänta och se...Tur att ICA har öppet till 22. Nåväl inte så noga, supermascaran är inköpt, talet är under 4 minuter. Hundvakten är vidtalad, de sista dekorationerna inköpta nu kliar det i fingrarna på att tillsammans med flera andra ställa i ordning festlokalen. Och jag ser så fram emot kl 13 på lördag.... Känner att jag låter aningen stressad och det får vi råda bot på, typ nu... poppar lite popcorn senare och bara sätter mig ned... kanske... :) Två skall bli ett på lördag och jag är så glad för deras skull...

En epok är över

Vår trotjänare GUS har lämnat oss, eller vi lämnade bort honom och sa tack för de här 12 åren. En tacksam bil. En stor bil. En välanvänd bil. En familjemedlem helt enkelt. Men nu har den gjort sitt för oss och får ta hand om en ny barnfamilj. Men lite känns det allt.....

tisdag onsdag torsdag fredag... lördag

Snart är dagen här, den 2 juni 2012. En dag med många hjärtan och glada ansikten. Caroline gifter sig med sin Jonathan. Om jag känner vemod? Nej absolut inte, bara idel glädje och mycket bomull kring hjärtat. En liten planta har fått slå rot i lugn och ro. Skyddat från vind och kyla alldeles i början och när styrkan fanns att bli utplanterad så fäste rötterna och växte sig snabbt till att bli mycket starka hållbara. På lördag är det dags för den första knoppen att slå ut och det är med spänning vi får se vilken färg det blir :) Om jag känner vemod? Nej nej... bara känslan av ett tomt rum som ekar lite ju mer saker som försvinner där ifrån men som snabbt kommer att fyllas av lillebrors saker. Om jag känner vemod? ... Oh nej bara en underbar känsla av att ytterligare en fin människa fyller upp familjen. Familjen som från början var 2 st blev under 15 år 8 st är nu efter lördag 10 st och fler lär det ju bli... Så hur lycklig får man känna sig? Finns nog ingen gräns... jag har iallafall ingen! ....

Träning

Jag känner mig snart som värsta träningsfreaken, men förstår samtidigt att jag har ganska lång väg kvar.. om jag ens vill dit, tror inte det. Men min personlige tränare är en underbart go tjej. Hon är så lyhörd och plockar upp det som behöver plockas upp till exempel att träna mina fossingar.... Så idag damp det ned ett träningsprogram om hur jag stärker min fötter... :)

Tänk så finurligt att vi har så mycket muskler som vi ofta tar för givet och glömmer bort. Muskler som med träning och uppmärksamhet kommer att stärka hela kroppen. Lite så kan man ju tänka om sina medmänniskor. Tar vi dem också för givet och glömmer dem? Tänk om den där vännen som jag kanske inte satsar på mycket, tänk om hon/han blir en viktigt kugge i framtiden, tänk om den kuggen är slö och inte brukbar när den behövs? Men tänk om den är perfekt i funktion då kommer jag att vara så glad att jag tog upp kontakten, övade och gjorde mig beroende av den. Slutkläm: Se Vårda Uppmuntra Ge näring... :)

Vilar

Fick denna video sänd till mig och njuter så när jag lyssnar! Det är ju precis så!

YES!

Familjen samlas

Snart är vi fulltaliga, på onsdag kommer äldste sonen hem och veckan där på hans älskade fru. På torsdag nästa vecka bär det av ner till Västergötland och sedan fix och trix och ställa i ordning inför den stora välsignade dagen D.

Inredningshem

Tittar lite då och då på lite olika inredningsbloggar och suckar lite så där " åh tänk..." För att sedan döva önskan så tänker jag, Hu för att damma allt det där, tänk att plocka bort allt för att komma åt ... Undrar hur det ser ut efter en hektisk vecka med familjemedlemmar som springer om varandra och dammar upp. Huset på Klarbärsgatan får vara som det är ett tag till Det duger bra det... Men drömma får man...

Pysseltider

I mitt arbete med försäljning brukar man säga att man presterar bäst när man trängs mot deadline. Det stämmer ganska bra på många områden i livet. Som nu till exempel :) 2 juni kommer närmre och närmre. En del lite mysigt pyssel som skall till och inhandlas.
Brudparet har gjort så mycket redan så nu är det dags för dem att varva ned och se till att vara utvilade ... Undrar om det går :)) skoj är det i allafall och njutbart!

Minus

Det går utför... :) men uppåt ändå

Lite gråtmild men glad ändå

Det finns ett rum här i huset som börjar se väldigt ödsligt och tomt ut. Böcker, fotografier, tavlor och kläder börjat packas ned för att packas upp på ett annat ställe här i staden. Flickan som bor i rummet stannar några fjuttiga 16 dagar till sedan flyttar hon helt till mannen hon den 2 juni skall lova evig trohet till. Det känns lite i hjärteroten för både mig och pappan. Pappan som just nu har mycket tid här hemma upptäckte också tomheten idag och han håller med... Lite ledsamt, definitivt men Åh så mycket kärlek och värme man känner. Vilken fin framtid de går till mötes. Men jag sätter mig ändå och tänker tillbaka och blir varm i hjärtat. Flickan har flyttat förut till egna lägenheter men kom tillbaka för en tid ... But she´s slipping through our fingers and this time she´s not coming home again... not alone

tick tack tick tack

NU! är det minsann inte lång tid kvar, tiden rusar iväg och det som man såg ganska långt fram är nu snart här. Hon skall gifta sig, vår lilla fina Caroline 3010gr och 46cm lång den där dagen 17 mars 1989. Nu några cm längre och ngr gram tyngre skall stå brud i Toarps kyrka 2 juni 2012. Det var speciellt att gifta bort en son nu känns det lika speciellt att gifta bort en dotter. Skillnaden är att hon byter sitt efternamn :) Vi är så glada för det här och vi ber om Guds välsignelse glädje och frid över den nya familjen Mäkinen. VI förbereder oss slipar på talen, fixar och donar och vänatr in dagen D. 
Idag rövade hennes bästa vänner och systrar bort henne och har fått rå om henne hela dagen. Möhippa! Solen lyser över Uppsala och träden börja skimra i de mest underbara ljusgröna färgerna. Det bådar gott, gott om en framtid och ett hopp.

Fundersam

Som en ganska, om jag får säga det själv, van mamma till barn så blir jag alltid ofta så fundersam till andra föräldrar som absolut inte kan erkänna att deras barn kan göra misstag. Stackars barn säger jag .. Gör man en handling, i barnsligt oförstånd eller medveten handling så är det gjort. Ingenting kan ändra på det som blivit gjort. Det är mer hur man handskas efteråt med det som är av betydelse. Att hjälpa barnen inse att vissa saker är inte ok är inte det en bra sak att ha med sig i resväskan på livets väg. Att hjälpa barnen ta hand om konsekvenserna gör dem starka och mer uppmärksammade på hur man är mot andra. Att hjälpa dem säga förlåt är att ge dem nycklarna till den största hemligheten i livet. Att respektera andra människors integritet och att själv vara rädd om sin egen är en styrka. Att skyla barnens misstag är bara dumhet och hjälper dem inte det minsta. Vi som föräldrar behöver, bör, är skyldiga till att ge dem rätt verktyg att möta livet med. Dölja misstag och sanningen hjälper dem inte! Allt detta överklätt med den kärlek och förståelse som bara en förälder kan ge ger dem en bra start och ett bra liv.

Marinblått

Det blev en marinblå klänning från Esprit.. och jag är så lättad! Hoppas nu lättnaden håller i sig under öppet köp tiden till på måndag. Jag inser mer och mer att den 2 juni närmar sig med hast! Brudparet är så väl förberedda och allt är väldigt på sin planeringsplats. Vilken dag! Nu skall alla regnmoln göra sitt över Västgötska bygden och lämna området också. Vi vill ha sol, uppehåll och varma vindar.... det vill vi ha...

Fortsätt tro Fortsätt vandra

Ibland kan vägen framåt kännas lång men att vända

 om gör den inte kortare. 

Jag måste ändå gå framåt till slut

Hittade det  goda ordet på en blogg igår, kommer inte ihåg vart men Tack till den som skrev det. Det är ju så sant. Vi frestas ju ibland att ge upp att ge efter för svagheten, tröttheten, modfälldheten och kanske något annat verkar mer spännande mer lättsamt att ta sig igenom. Men... vi har ju en väg att gå oavsett vad det gäller. Att sätta sig ned och vila en stund hjälper, att stanna upp mitt i livet och ta sin en funderare och fylla på med vatten och föda för ande kropp och själ hjälper... Snart är målet där! och då väntar andra utmaningar

Dan före dan

Jag får hem min älskling i morgon, han är efterlängtad! Mycket efterlängtad! Man kommer på mer och mer oftare och oftare hur mycket man behöver varandra. Bara närheten, vetskapen om att vi är hemma samtidigt eller vetskapen om att han finns där. Vi är tacksamma för sjukhusvården, tacksamma för forskning och tacksamma för att det finns människor som väljer att utbilda sig för att hjälpa andra till ett bättre liv. Vi fick en Petter i vår väg, en Petter som med försiktiga fingrar och stor skicklighet gjorde ett mycket bra arbete. Så Tack till Akademiska sjukhuset i Uppsala och Tack till Thoraxintensiven och Thoraxvårdavdelningen.