11 oktober 2011

Distans

mm de e jag som är minst
 Hela mitt vuxna liv har jag bott på distans, långt bort från övriga familjen. Att flytta och bo där jag bor är riktiga beslut och oftast har det gått så bra, men lite då och då och oftare känns jag väldigt långt bort och märkligt nog ganska ensam. Kanske därför jag vill ha min egen familj nära. Så, idag en kall tisdag i oktober, drömmer jag om en kopp kaffe och mammas bullar och alla mina syskon vid samma bord. We are family

1 kommentar:

Anonym sa...

mm det tycker ja me :)
Bibban