08 september 2011

Missar vi båten


Vid lunchen idag och vår date, maken och jag, så började vi samtala om att man ibland efter tider av rop på bönesvar kanske missar svaret för att vi är så upptagna sinnesbilden hur bönesvaret skall se ut. Här om kvällen så satt vi och såg på filmen Pursuit of happiness och lillkillen i den filmen berättar en historia för sin pappa som nog beskriver hur vi så lätt kan missa "båten"

En man ramlade av en båt och höll på att drunkna, men han var så säker på att Gud skulle rädda honom. Först kom det en båt och en räddnings boj kastades ut och han blev uppmanad att ta tag i den, men han sa Tack men nej tack Gud skall komma och rädda mig. Efter en stund och efter fler böner så kom där ytterligare en båt till och samma procedur upprepades, Tack men nej tack, Gud har lovat att rädda mig. Mannen drunknade till slut och när han kom hem till himlen och fick träffa Gud frågade han.. Gud du har ju lovat att alltid vara nära och att alltid svara på mina böner, varför kom du inte och räddade mig? Gud svarade och sa, kära barn, jag sände en och jag sände två båtar för att plocka upp dig men du ville inte ta hjälpen jag sände dig...

Är vi där någonstans ibland? Att vi ber och ber och överlåter allt i Guds hand men vill ändå ha det på ett speciellt sätt. Har vi så mycket "krav" på hur bönesvaret skall se ut att vi missar det rätta. Kanske den enklaste och kanske till och med det självklara svaret? mm tål att tänka på ... eller hur :)

Ser ut genom fönstret och ser att det ljusnar nu, Idag är det en annan dag... missa inte båten :)

Inga kommentarer: