I mitt soffhörn

Läser på en webbtidning att helgen kommer att bjuda på underbart väder men att det efter helgen kommer burriga höstdagar. På ett sätt har det beskedet lite sorgkant men på ett annat sätt faktiskt helt ok! Min syster beskrev det så bra, ingen press på att hela tiden har bad picnic korgen beredd eller att få ont i magen av att dra in den samma i bad dräkts utstyrseln. Inget krav på att vi måste passa på att grilla utan det går alldeles utmärkt att servera stuvade makaroner och köttbullar inne i köket.
Så här sitter jag i mitt soffhörn och skriver av mig efter en vecka av jaa... mycket! Jag ser fram emot den här hösten faktiskt. Det skall bli spännande att se vad som ligger i den. Jag hoppas på en resa med maken till en fin plats för att besöka våra finingar :) och jag ser fram emot att få sätta min hand till plogen i min församling efter att ha begrundat och vilat sinne och själ några månader. Livet kanske kan tyckas vara enahanda men behöver inte vara det även om kanske resignerat tittar på skolscheman (igen) och träningstider för barnen (igen) Nä.. jag envisas med att tro att man kan faktiskt välja hur man ser på det. Det är inte lätt alla gånger att prioritera bort något, man behöver kanske inte heller göra det. Men man kanske behöver se till att man har olika ingredienser av måsten, borden och plötsliga roliga infall.
Ett av mina borden var att ta vår lilla minsta fyrbenta familjemedlem till veterinären idag som mycket väntat konstaterade att vår gosing inte var helt ok... men visst fungerar det att bedja för vovvar också? Det tror jag... lilla Leia...