27 juni 2011

Nåväl

Så fort jag tagit mig själv för bröstet, gett mig själv en medalj och sett fram emot att få hem maken idag.. så sms:ar han mitt i natten och berättar att USA behåller honom. Ett helt dygn.. en kväll till i landet en natt på Hilton och matpengar i handen så honom går det ingen nöd på.... alls.
Min!

1 kommentar:

Elaine sa...

Visst är det jobbigt för den som går hemma och väntar!! Men den som väntar på något gott....