Jag hamnar lätt och ofta att lyssna på W Smith. Av någon speciell anledning så har den här sista tiden och speciellt i vintras varit en period av påfyllning. Vi hamnar där då och då och det jag lärt mig genom åren är att det är fullt naturligt och fullt nödvändigt.Vissa omständigheter kan vara som en vindpust som kanske inte ens märks medan andra tar tag i oss så vi nästan faller omkull, och ibland faktiskt också får oss att krascha. Men även det är helt okey om vi ser till att hamna i rätt famn. För när vi reser oss upp igen om vi nu antingen får hjälp eller mot förmodan klarar oss på egen hand så ser vi förhoppningsvis lite längre eller så har fallet fått oss att resa oss upp med blicken vänd åt ett annat håll.med en annan utsikt. Vi behöver inte vara rädda... Gud är där
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar