Nu, trots ett idogt schema på jobbet, så börjar friden infinna sig och lugnet lägga sig över den här lite trötta själen. Man gör så gott man kan, det bästa man kan till och med, sedan kan inte jag göra så mycket mer. Det finns en annan som lovat full support och fullt stöd och välsignelse att läggas till det jag gör. Så nu när min käre make äntligen trampar svensk mark igen och livet blir som det skall vara igen så gör jag 1½ vecka till sedan infinner sig lite semester och ett idag tomt blad. Spännande vad som kommer att fylla de veckorna. Bloggen tar nog också lite ledigt men ett och annat inlägg ramlar nog ner från tangentbordet.
Ett gott råd så här i den underbara svenska sommaren, ställ in lyssnarsignalen och lyssna, kanske du hör det du inte hörde tidigare och kanske du får vägvisning in på en väg som du kanske inte upptäckt tidigare. Lyssna in , för jag är fullt övertygad om att Gud vill tala och uppmuntra... God bless...
Riktigt så här artig var jag inte idag, bara nästan. Farbrorn som körde på mig, för jag hävdar bestämt att han körde på mig och inte tvärt om, han inbjöd inte riktigt till det. Att vara artig alltså... men ganska lugn var jag bara aningen darrig på handen och kanske lite mördande blick men inte så farligt. Vi får väl se vad försäkringsbolaget beslutar sig för... Men mitt fel var det INTE ... iallafall
Så fort jag tagit mig själv för bröstet, gett mig själv en medalj och sett fram emot att få hem maken idag.. så sms:ar han mitt i natten och berättar att USA behåller honom. Ett helt dygn.. en kväll till i landet en natt på Hilton och matpengar i handen så honom går det ingen nöd på.... alls.
Så! så där lite självsäkert så tilldelar jag mig själv min första guldmedalj för att återigen klarat av att vara gräsänka (vilket namn) för dryga 14 dagar igen. Tre helger utan maken. Det gick ju bra men jag känner inte för att bli van detta.. :) Är man två skall man vara två. ... Solen verkar göra sitt genombrott mer och mer och jag kan börja känna av att snart är det några veckors ledighet. Thankful for that ...
Jag sitter här sista minutrarna av midsommardagen och det känns som om jag glömt ta av mig en badring ... så nu har jag bestämt mig... igen... och jag har ett hemligt målsnöre :)) Nu kan jag sova gott :)) Snart kommer gubben hem igen.
Take my life and let it be consecrated Lord, to thee. Take my moments and my days, let them flow in ceaseless praise. Take my hands and let them move at the impulse of thy love. Take my feet and let them be swift and beautiful for thee.
Take my voice and let me sing always, only for my king. Take my lips and let them be filled with messages from thee. Take my silver and my gold not a might would I withhold. Take my intellect and use every power as you choose.
::Chorus:: Here am I, all of me. Take my life, it's all for thee.
Take my will and make it Thine it shall be no longer mine. Take my heart it is thine own; it shall be thy royal throne. Take my love, my Lord I pour at your feet its treasure store Take myself and I will be ever, only all for thee, Take myself and I will be ever, only all for thee.
Sitter och lyssnar på musiken från Mama Mia filmen och kommer till sången "Slipping through my fingers" och minsann, den värmer mitt hjärta. Det är livets gång .. barnen har vi omkring kjolarna för en tid men i våra hjärtan för alltid. Det som varit på ett sätt kan man inte hålla för alltid, det man kanske alltid haft eller haft för en tid behöver få gå vidare. Som mamma och pappa gäller det ju naturligtvis barnen som växer upp och vandrar vidare på egna stråt. Men kanske också vänskap, gruppgemenskaper, syskon, arbeten ja listan kan göras lång... Livet går sina svängar och det som för en vän är rätt väg att gå behöver inte betyda att man skall följa efter. Relationen behöver inte brytas men den kan gå i kras om man förtvivlad försöker hålla kvar det och krampaktigt hänger sig fast. Det finns nåd för alla tider brukar man säga och jag tror att det finns ljus för alla tider också. Ljus som vill lysa upp vägen vi går på och mod att släppa taget om saker som vi upptäcker att vi håller fast vid, som vi inte skall hålla fast vid. När vi släpper taget kommer det att finnas plats för nya områden som står där och väntar. Områden som inte får plats i våra liv så länge vi håller kvar i det gamla... När man har varit med en tid och som vi, mamma och pappa till några juveler så vet man att barnen inte försvinner utan det växer vidare till nya nivåer så till någon därute. Vänner kommer och går men några stannar alltid kvar,syskon tar vägar som vi inte skall följa men finns där föralltid. Arbetsuppgifter förändras... så till någon därute en uppmuntran... Maybe its time to let go... :)) Everything its gonna be okey... :))
En dag som denna är en dag som man helst vill snabbt som ögat lägga bakom sig. Den började bra med en god stund med Böckernas Bok och som vanligt infann sig friden inför dagens uppgifter. Men lika snabbt som en blixt från en klarblå himmel hamnade jag utanför friden och det blev en dag som gav mig både huvudbry och klapprande hovar i huvudet. Då kan det vara lite knepigt att få till ett bra resultat och friden känns väldigt! långt borta. Jag bad en bön om andningshål och som vanligt kom bönesvaret. Denna gång av ett dukat middagsbord och en god middag hemma i huset vid Klarbärsträdet. Inte bara god mat utan den fick ätas tillsammans med fem fina fina goa älskade barn som inte visste om hur min dag varit. Samtalen kryddades med skratt och fin stämning. Kom på mig själv att tänka tanken "Vänta nu? vad var det som var så bökigt idag egentligen?" ... Då vet man att man är buren och att man inte står ensam mitt i böket, när han som vet vad jag behöver serverar det på en och samma gång. Det gäller att se bönesvaret när det kommer, min fantasi tanke var kanske att det skulle ligga en biljett over the seas till min gubbe eller till en solig varm strand långt bort från jobbförpliktelser, men si det kom på det bästa sättet. Med smak värme och kärlek... och mamman kände sig så där välsignat rik igen och glad igen. För när hon tittade på sina barn så såg hon bönesvar i var och en av dem. Hon såg det på det där sättet som bara en mamma kan se... med god vetskap om allt som hon gömt i sitt hjärta och bevarat där inne. Gud är god!
Titta dig omkring kanske ditt bönesvar ligger där på det oväntade och vanliga stället...
Det var en gång en mamma, hon hade förberett sig på några ensamma ofrivilliga kvällar när hennes make var abroad. Hon ställde in sig på att ha några tankestunder och skrivstunder när hon i lite tristess sammanfattade livet hittills. Det var en gång en väldigt rik mamma, rik på barn, så de där ofriviliga ensamma kvällarna rann ut i sanden. Mamman mådde väldigt bra och upptäckte att de där tanke och skrivarkvällarna kunde gott få vänta tills de frivilligt inplanerades. För vad går väl upp emot ljud skratt prat och gemenskap... Jo en sak.. en frivilligt vald kväll med den som hon älskar mest av allt, han som just nu är abroad... :)
Inbillning? eller flyger alla människor över Atlanten i år? Öppnade Facebook och fyra fem av min vänlista berättar så glatt att de är på väg. Kul för dem... men vad går upp emot en riktig kall regnig svensk midsommar. Precis som det skall vara ... kanske.... :)
Jag hamnar lätt och ofta att lyssna på W Smith. Av någon speciell anledning så har den här sista tiden och speciellt i vintras varit en period av påfyllning. Vi hamnar där då och då och det jag lärt mig genom åren är att det är fullt naturligt och fullt nödvändigt.Vissa omständigheter kan vara som en vindpust som kanske inte ens märks medan andra tar tag i oss så vi nästan faller omkull, och ibland faktiskt också får oss att krascha. Men även det är helt okey om vi ser till att hamna i rätt famn. För när vi reser oss upp igen om vi nu antingen får hjälp eller mot förmodan klarar oss på egen hand så ser vi förhoppningsvis lite längre eller så har fallet fått oss att resa oss upp med blicken vänd åt ett annat håll.med en annan utsikt. Vi behöver inte vara rädda... Gud är där
Halva jag har förflyttat mig från St Louis till Tulsa Oklahoma i natt. Två veckors intensivt studerande, kommer att gå bra det. En dag skall den andra halvan också komma dit.
...fast helt solo är jag ju inte då min trofasta lilla voffsing sitter vid mina fötter och iakttar varje tugga jag tar av min singelmiddag. Helt ensam blev jag inte heller eftersom min bäste vän ringde på Skype :) Det är nyttigt att vara själv ibland att få sortera tankarna och inse att flera tankar bara är luft och att ingen bärkraft finns i dem. De som det finns bärkraft i däremot får gärna växa sig starkare och bilda form. Så här sitter jag min solokväll med tankar och jordgubbar och mår så där förträffligt gott... ändå trots allt... Fick ett bibelord häromkvällen, från två vänner som ovetande om varandra tänkte på samma ord till mig, lite speciellt... Psalm 36 varsågod
How priceless is your unfailing love, O God!
People take refuge in the shadow of your wings.
They feast on the abundance of your house;
you give them drink from your river of delights.
For with you is the fountain of life;
in your light we see light.
Så här i början på sommaren och precis när jag har två veckors frånvaro av min älskade make, så blev jag förälskad igår... Hittade en serie på TV och tackar Gud för play funktionen som gjorde att jag kunde njuta tre avsnitt för att komma in i handlingen. Lark Rise to Candleford, precis vad jag behövde för att nära min lite fortfarande vintertrötta själ... helt okey....
Inser det faktum att jag har drygt två veckor framför mig utan min bäste vän... igen. Önskar honom såklart lycka till i USA och mig själv lycka till här hemma.Tiden kommer att ticka fram och snart är han hemma igen och snart har vi några veckors semester tillsammans. God is good... all the time...
picture taken 4th of July 2010 in st Petersburg FL
Firar 20 år i år, som mamma på avslutning, bara 7 år kvar. Det är alltid lika roligt att höra barnens jubel när de får höra orden "jag förklara härmed läsåret 2010/2011 avslutat, ha ett underbart sommarlooov" ... Idag avslutade vår minste årskurs 5. Igår vår näst minsta årskurs 7. Solen firar med oss och vi skall snart göra det obligatoriska besöket på MAX. Sedan följer 10 lediga veckor som skall fyllas med vila, lugn och ro och lite äventyr... Thats good!
Så där ja.. precis när jag som mest behövde det så plingade det till i telefonen, och mitt där i köpcentret kunde jag sätta mig ned och tjöta lite med min sis. "Jag bara ville veta om hur du mådde"... That made my day... Thank you sis... :) En liten pling och en litet samtal kan betyda ett lodrät streck över minustecknet och helt plötsligt blir det ett plus. Så var det idag och den här gången var det jag som behövde det.. och hon som fick leverera det. Nästa gång är det kanske tvärtom...och kanske är det du som skall uppmuntra eller uppmuntras...
Med värmen kommer bloggtorkan krypande.. Torka i livet? ja om man inte vattnar blir det torrt. Ogräset ser ut som äkta plantor och raskt kan det vara svårt att få bort det. Men nu vittnar himlen om regn och kanske man skulle gå ut och ställa sig där mitt i det blöta och bli regnblöt göra det lättarbetat igen.
Som vi har längtat och väntat på denna värme.. och nu längtar man efter aircondition inomhus.. :) Tänkte att jag lika väl som att sitta här hemma och vara sommarvarm kunde följa med maken och vara sommarvarm fast på andra sidan Atlanten... ... tänkte jag
men lyssnar på Puh och inser att det inte skulle fungera så bra om jag bara försvann hemifrån.. inte den här gången. Jag stannar och njuter av den svenska sommaren den är alldeles för kort dock... :)
En dag kvar av en rik fin långledighet. En skön torsdag uppvilad för en personaldag på en Båttur till Skokloster solen bestämde sig för att göra oss sällskap och vi hade en perfekt avkopplande dag tillsammans. Väl hemma avnjöt vi en härlig grillkväll med familjen. Lördag bröllop i Stockholm, två fina människor tog det livsavgörande beslutet att dela sina liv tillsammans. Gott att se våra älskade vänner A & B. Idag en så härlig stund i vår församling, predikan "Tiden din vän eller ovän" fick mig att se rikedomen i att allt har sin tid och kunna njuta av tiden här och nu. När man tittar i backspegeln en liten stund så känner ja sådan tacksamhet för beslutet vi tog för elva år sedan att flytta hit. Efter middag med familjen och så fick vi möjligheten att uppvakta en stilig 50åring. Träffade för mig nya bekantskaper och ännu mer go känsla av att det finns så många härliga människor som berikar livet. I morgon firar vi vår fina 21åring en vacker go underbar Bea som fyllde år igår den 4 juni..
En 2 år gammal bild men jag älskar glädjen och friheten i Beas ögon
Jag har lite svårt för det där med räkningar... Jag erkänner att jag blev aningen sur arg o trött på den kalla vintern som gör att Vattenfall kan se till att toppcheferna får stora bonus och fallskärmar...om det nu är så. Nästa år om vintern blir kall får familjen ta på sig raggsockar och dunjacka inomhus. Så nu är jag inte sur arg o trött längre för jag har absolut ingenting att klaga på.. eller gjorde jag precis det?
Det är den första juni, vem trodde det de där ryss-kalla-dagarna i februari. Jag var nästan fullt övertygad om att sommaren inte skulle komma. Men det blir alltid som det skall vara.. sommaren är här och värmen gör sina nedslag, om inte varje dag så i allafall lite då och då. Som när man väntar på något och som man gått och bett om länge länge.. Bönesvaret kommer! om än kanske inte på det sättet vi funderat ut att det skall komma på utan på ett sätt som kommer att göra mer påverkan på våra liv. Bönesvaret kanske till och med finns där vid sidan om dig, bara det att du inte tittat ordentligt. Det kanske inte var mer invecklat än så... kanske ... :)
