Fram

När man åker tåg är det en pärs för mig att upptäcka att jag behöver sitta baklänges. Jag vill färdas framåt, inte bakåt. I livet är det likadant, jag vill se framåt. Så mycket som hela tiden vill påminna om bakåt, det kommer som på beställning och allt är inte roligt att påminnas om. Det finns många många glädjestunder och dem kan man gotta sig i men det som man blir påmind om oftast är nog de inte lika roliga minnena.
Runt om mig sker det mycket just nu och det kan skramla lite i huvudet men när jag slutar lyssna på det skramlet så ser jag en väldigt ljus fin framtid. Det ger mig arbetsro och sinnesro och framtids(t)ro. ... Så om det skramlar och stormar och viner, dra dig lite undan en stund, stanna upp och lyssna in. Bruset och störningarna som kommer från andra kanske inte alls överenstämmer med din våglängd. Du kan själv höra och du kan själv lyssna in och du kan själv få en plats som ser framåt på tåget.