Helt plötsligt läser vi 31 maj... tiden rinner iväg... Vart tog sköna maj vägen... Jag har en aning vart mina dagar försvunnit, jag har sått... förhoppningsvis i god jord och förväntar mig en skörd av sådden. Vissa åkerjordar har jag försummat men jag är naiv nog att tro att jag fortfarande har möjlighet till att så dem med... Jag har själv tagit emot sådd i min egen åker... och jag har satt mig vid källan för att sådden skall få det den behöver... en del av mig vill springa ifrån men jag drar mig själv tillbaka för att lugna och stilla min själ.
Sådden? Uppmärksamhet, vänlighet, tid, kärlek, förmaning, omsorg, min öron.....
För att ge ett exempel. Jag rördes upp i min själ över en sak som jag inte förstod... skrev ett mail.. ställde frågor... hörde på hur andra talade och satt inte tyst utan gav min syn på det... men mådde inte bra över det... Igår hörde jag på min pastor som talade om att försoning. Att se på varandra med försoningens ögon att inte hålla saker emot varandra... att inte döma... Jesus tar emot mig lika mycket som han tar emot dem som jag har åsikter om, vad är då jag att döma... Jag tog emot den sådden och helt plötsligt kändes mina frågor inte viktiga längre... Tungsinnet lämnade...
Idag är det en ny dag och jag är ytterligare en dag närmare en välförtjänt semester :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar