14 mars 2009

En uppmuntran från Fjällboskogen...

Med Gino Vanneli ( ni vet väl vem han är ?) skönsjungande ur högtalarna (tack för Spotify) så sitter jag här fortfarande i morgonrock och slösurfar. För en liten stund sedan så vräkte himlen ner stora lovikavantarstora snöflingor, Nu! droppar det hela tiden från altantaket... Fåglarna kvittrade mig vaken i morse och nu känner jag att jag borde dra på mig jackan stövlarna och ta med mig kameran ut för att hitta vårtecken... får se hur det blir med den saken-
Men vi människor är ju såna att vi behöver de där små uppmuntringarna för att orka ta ett steg till. Ett steg i taget .....Jag tror på en god Gud

1 kommentar:

Bibban sa...

Skönt att slappa sis, det är du värd... men du?? lovickavantestora, hahahaha mm överdriva är vi bra på.
kram från storsis