23 mars 2009

En tanke föds inom mig


mmm tänkte att om jag skriver om det här så har jag på sätt och vis gått ett steg längre än om den bara stannar i min tanke... Pay it forward... tål att tänka vidare på.....
Så många går och får aldrig någon uppmuntran alls.. kanske vi kan göra en skillnad du och jag..
kanske..

2 kommentarer:

Unknown sa...

Du det är många som verkligen inte får någon uppmuntran..men också att de ges för lite.Tänk på alla ensamma..man ser ju det där innom vården.Även som ensamstående kan jag känna ibland..för att vara helt ärlig..
Vi ska nog ta och bättra oss ALLA..tycker jag också..
Mågottkram:)

Bibban sa...

Ja tänk vad man kan glädja många bara med ett leende, det kan räcka länge.
Kram på dig sis och tack för att du finns