SMHI, sa snö men jag säger blött, slaskigt och våta strumpor. Chryslern skulle in på reparation. Maken kom på väl inne i stan att han inte visste var bilverkstaden låg :) så vi fick snurra på lite inne på industriområdet. Nåväl vi kom fram och susade iväg för att komma lagom försent till våra arbeten.
Solen kom fram (inte på himlen men däremot i mitt sinne) vid lunchtid när jag mötte upp tre mycket fina, härliga och snygga gentlemän mmmm och lunchade med dem. Jag kände mig väldans stolt där jag satt. Stolt moder och kär hustru :)
Eftermiddagen blev aningen molnig av störiga omständigheter. Men nu när jag sitter här på kvällningen, middagen avklarad och en lugn stund, visserligen med ett Mario Cart högljutt skränande i bakgrunden och makens nyupptäckta Spotify ljudligt i högtalarna, så känner jag mig tacksam. ... ändå!
Tacksam för min familj, tacksam för mitt arbete, tacksam för mat på bordet i dag igen, tacksam för mina syskon, tacksam till mor och far,tacksam för vänner både på hemmaplan och på andra sidan havet,tacksam för församlingen, tacksam för att vi i vår familj bestämt oss för att Tjäna Herren, helt enkelt TACKSAM! Vad gör det att det är slaskigt, blött, mörkt... i morgon är det en annan dag. Undrar vad SMHI säger om den? Ett vet jag att nåden är ny, styrkan finns att hämta i den där stunden vid frukostbordet alldeles ensam och Bibeln.
1 kommentar:
Visst är livet mycket enklare när man är glad. lev här och nu morgondagen vet vi inget om, bara att som det ser ut nu så har jag sovmorgon. Kramar
Skicka en kommentar