Om ljuset i tunneln är ett tåg....

Det var en kommentar som lämnades till ett av mina inlägg för en tid sedan...ett inlägg om att när ljuset kommer så bryts mörkret.

Jag har funderat på det som sas och med stor respekt känner att jag vill fortsätta ge tro och hopp, inte tro och hopp till något som visar sig vara ohållbart utan till Guds Ord som är fast förankrat i himlen.

Om ljuset i tunneln är ett tåg då passerar det, det går vidare, det blåser säkert av vinddraget och det känns väldigt jobbigt och kanske skrämmande under tiden det passerar och man drabbas av fruktan av att inte klara av det. Så är det förvisso, men jag tror, jag vet av egen erfarenhet av tåg som passerat i mitt liv, att de passerar. En del tåg har varit vääldigt långa men många vagnar, en del bara ett lok men trångt har det varit. Men för varje tåg som gått så har man lärt sig något nytt, man går kanske inte längre enbart mitt på spåret, man till och med lär sig känna igen bultande i rälsen att ett nytt tåg kommer. För varje tåg som passerat blir man sakta lite starkare och tryggare om man har blicken riktad åt rätt håll. Man blir lite mer starkare och vet att jag klarar det här.

Det finns en som haft det trångt åt mig, en som gått den tuffaste vägen för mig, mannen från Nasaret gick hela vägen istället för mig. Han lämnade sig själv som ett ögonmärke.... Med blicken på Jesus :)

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän.

Hold on hold hold on

Tåget kommer att passera och det kommer en lösning, kanske en väg som vi inte såg innan tåget kom utan tåget kanske dammade upp en väg som vi inte såg innan

Hold on