Jakob säger i sitt brev första kapitlet 2 versen: Räkna det som den största glädje när ni råkar ut för alla slags prövningar...
Hm, ja, jo Står det i Guds ord så måste det ju betyda att det går att i prövningen hitta glädjen i det som man går igenom. En mycket kär & god vän till mina ungdomar brukar säga på sin underbara finlandssvenska: Hitta Glädjen! man blir glad när han säger det, för man känner att betyder att det går att hitta glädjen. Det kanske tar sin tid ibland, ungefär som när man leker "Hitta nyckeln" men till slut så hittar man den. Vi söker i allt möjligt, mat, prylar, samvaro och pengar. Där hittar vi den nog också, det kan ju vara lösningen på prövningen att hitta vänner att lita på, mättnadskänsla om man går hungrig, behov som fylls med ngn liten pryl och naturligtvis kan pengar lösa både små och stora prövningar....
Men jag undrar om inte Jakob menar en djupare glädje, glädjen i Gud, förtröstan på Gud. Den förtröstan är mer värdefull, håller mer konstant, ger mig uthållighet och tålamod. Någon som är där och går med mig, vetskapen av att han litar på oss, han har förtroende för att vi skall klara detta. Han har själv sagt : Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig (Hebr 13:5b)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar