Två dagar till sedan har vi ingen 8 åring längre! Jag förslog i morse när han kröp upp i våran säng att vi skulle stanna tiden och att han skulle vara 8 år ett år till... hm För ett år sedan hade han nog tyckt att det var en bra idé, för då ville han inte bli stor men i år.... han blev nästan lite arg på mig. Man kan inte stanna tiden mamma sa han .. okey då...
Jag skulle inte ha något emot att stanna vid 48 år, det känns som en behaglig ålder, inte 45 längre och inte heller 50. Men som V sa det går inte att stanna tiden... Och jag är nöjd och tacksam för att vara mitt i det jag är. Glad och tillfredställd när jag ser mina barn vandra framåt.
Allt har sin tid och det finns en nåd för alla tider. Nåden tar aldrig slut inte heller kraften eller styrkan frå Gud. När det känns som mest trångt och eländigt finns öppningen där. Omständigheter formar oss och när vi tar styrkan från Gud när vi vandrar genom dem så blir vi styrkta av att se att vi tar oss igenom. Vi håller Jesus i handen och han kramar till den så där kärleksfullt för att visa att han är med.... han glömmer oss aldrig ....
1 kommentar:
Jag vill bara tacka för att du har din blogg! När jag läste den idag så kom verkligen Guds närvaro över mig.. din blogg är en välsignelse!
Skicka en kommentar