27 februari 2008

Att släppa taget


Tänkte skriva ned lite tankar om hur jag känner mig just nu.

Först lite förklarande: jag har varit mor i 24 år den 7 augusti i år, i 24 år har jag varit den så kallade spindeln i nätet för mina barn, som till slut blev 6 stycken. Mamman som av någon outgrundlig anledning alltid vet var saker finns. Mamman som varit den som alltid hört det minsta lilla knystet från babyn på natten. Den person som har fyra händer och sex par ögon i nacken, lite jobbigt nog också den som alltid haft rätt i många små aningar om saker som pågått i smyg. Även den person som från ha varit den viktigaste person som finns i hela universum också många gånger varit den just för stunden jobbigaste!! Men störst av allt också den person som fått så mycket kärlek i form av alla dessa små gåvor från slöjden och pysseldagar. För att inte tala om kramarna....och viskningarna i örat: mamma jag älskar dig!

I ärlighetens namn så vet jag inte hur man lever sitt liv utan barn hemma.. jo två har flyttat varav en är gift. Fyra kvar... och nu kommer jag till det som jag syftar till i rubiken... Kan jag släppa taget? Vill jag släppa taget? För det har kommit upp i mitt medvetande att nr 3 tar studenten och blir 19 nr 4 blir arton och längtar redan efter eget... Det är ok och jättespännande.

Men nr 1 han som fick min första mammakärlek tänker nu med sin underbara fru som känns som en dotter flytta 50 mil bort????? Det är, mina vänner, lite tungt just nu för mamma L.

Jag är helt övertygad om att det är rätt och att de följer det som Gud vill och som han har lagt ned i deras hjärtan, men jag bara väntar på att jag skall känna att jag kan släppa taget.

Det kommer jag att göra men det kommer att ramla många tårar innan dess.


Så min kärleksförklaring: Jag älskar dig J så oerhört mycket och jag gläder mig så för din skull. Gå i frid och glädje och tjäna HERREN med frimodighet! Jag släpper taget med mina ord men i mitt hjärta är du alltid min lille 2790 gr lille upp och ned kille.


Tack Gud för att jag har så många barn!

14 februari 2008

100 i sommar , det måste firas!


Jag har varit ganska så trött under hösten, jag, tillsammans med två tredjedelar av svenska befolkningen kan jag tro. Så det är inget märkvärdigt med det.

Men det har ändå ställt saker och ting på sin spets att titta över lite vad man håller på med. Gud skapade världen på sex dagar men på sjunde vilade han och det mina vänner är nog något som vi missar. Sätt prioriteringar! mmm sant men ... hur.....



Min lilla 10 åring sa något förlösande här om veckan.

"mamma, när storasyster fyller 18 år i sommar då är alla barnen 100 år tillsammans!"

Mycket charmigt och festligt, något att fira men också upplysande. Jag blev för en tiondels sekund väääldigt trött och kände mig vääldigt gammal. En stund bara, för sedan blev jag nästan pigg och upplivad. Kanske inte konstigt då att man ibland är trött och ibland inte har tålamod tillräckligt eller inspiration att hitta på saker att göra. Kanske inte så konstigt.....det behövde inte vara något märkligt och oroväckande. Hur som haver jag blev glad och faktiskt stolt över att ha gett mina barn 100 år (tillsammans inflätade) att leva.



Så nu fick vi lägga till ytterligare en högtids dag i år att fira:

en student, en artonåring, "en hundraåring", 25 årig bröllopsdag och en 50 åring!

Vi firar med presenter och tårta och en underbar resa till USA i sommar.



Grattis familjen !!