Jag fick lite funderingar om mitt liv som kristen här om kvällen när vi satt och samtalade här hemma i goda vänners sällskap. Jag tror mig höra till dem som är öppna för nya strömmningar och tror mig aldrig att bli stel osv....
Men hur reagerar jag när det kommer "nya tolkningar", och att de förkunnas av predikanter i hästsvans, tatueringar och som har piercing här och var?
Mycket troligt reagerar jag först med höjda eller rynkade ögonbryn, med ögonen fyllda av misstänksamhet. Jag är ju som många andra.??? eller??
Förhoppningsvis så känner jag igen tonen från himlen och så småningom kan jag då säkert slappna av.
Men om det inte tonen kommer då? Om jag inte känner igen något?
Lämnar jag då stället med förkastande av predikanten och hans kyrka?
Måste jag ha en åsikt? Kan jag bestämma mig för att själv hålla mig nära Jesus och hålla ordet tätt intill mitt hjärta och gå vidare på den väg som jag skall gå?
Kan jag hålla mig ifrån att förtala det jag sett och hört?
Jag tror att det är viktigt och mitt ansvar att ta reda på vad ordet säger, stämmer det som predikas med det urgamla ordet. Jag följer ordet och inte mitt hjärta. För hjärtat kan väldigt lätt förleda mig....
Det nya är att det gamla duger sa en pastor en gång i sitt budskap ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar